17). Varför så många misslyckas i sällskapslivet. (Fortsättning)

“Varför är jag icke som så många andra omsvärmad i sällskapslivet, jag är ju både ung och vacker?” är det nog mången som frågar sig själv.
Beträffande damerna är det i regel deras egen skull. Herrarna vilja gärna se ett glatt leende ansikte och gärna också höra ett vänligt ord någon gång. Kan icke en dam prestera något av detta, utan i sällskap sitter allvarlig och stel, så har hon inga utsikter att göra lycka, även om hon är aldrig så vacker. (…)
Sådana flickor bli i regel ansedda för att vara antingen dumma, högmodiga eller tråkiga eller också allt i förening. I sällskap, där man fordrar livlighet och livsglädje, passa sådana flickor icke. Älskvärd måste sällskapsmänniskan absolut vara. (…)
Detsamma är förhållandet även med herrarna.
Att endast sitta och se bra ut verkar endast dumt och löjligt. På detta sätt vinner en man, låt vara om han ser än så bra ut, icke damernas intresse. Man får emellertid aldrig uppföra sig så, att sälskapet hälst vill slippa att ha med en att göra. (…)
Huvudsaken är att man är i stånd att underhålla sällskapet. 

Eden