Sömnen kom som en överraskning. Jag vaknade med händerna kupade om ansiktet.

Nu är hjärtat ömt, vänder sig ut och in i möte med omvärlden

som mjukt faller samman på andra sidan våra gränser

som tankarna lätt hoppar över

och kroppar inte.

Jag blir rädd för det plötsliga svallet av ömhet gentemot det som är.

Jag blir rädd för vad som kommer att följa.

Jag vill sluta mina föräldrar i mina armar som vore de mina barn,

skydda dem från framtiden och från alla kommande generationer.